Skolan började gå mot sitt slut och jag hade precis gått runt ekonomiskt varje månad och klarat mig med nöd och näppe. Jag sökte massvis med jobb men fick inte ens ett NEJ från flertalet, det fick mig att må dåligt över mig själv..ville ingen anställa mig för den jag var?

När studenten närma sig så förstod jag att jag måste få hjälp från något annat håll om jag inte får ett jobb inom det snaraste. Jag tog därför kontakt med socialen och bad och hjälp. Jag ringde dit och fick prata med en vid namn Vivecka som nekade mig direkt över via telefon till hjälp utan att ens höra min historia. Vivecka sa: - Dina föräldrar är betalningsskyldiga för dig tills du fyller 21!!!

Jag blev jätte ledsen och kände mig sjukt nertryckt på något sätt som jag aldrig känt förr. Jag tog kontakt med min kurator på skolan för rådgivning. Hon erbjöd sig att boka ett möte på socialen och följa med mig dit och prata med dom. Några dagar senare åkte vi dit och fick så klart sitta och prata med Vivecka som surt sa samma sak hon sagt över telefonen. - "Du får flytta hem för dina föräldrar får betala för dig, du får ingen hjälp här"!

Ledsen, besviken och arg snurrade mitt huvud i 200km/h på vad jag skulle ta mig till...

Att ringa till mina föräldrar och säga - "Ni hade rätt, jag hade fel!". Nej det tänkte jag absolut inte göra, jag var inte den tjejen som tänkte ge upp och stå för att jag tagit fel beslut om att skaffa lägenhet fast mina föräldrar var emot det!

Studenten kom och.....

FORTSÄTTNING FÖLJER...

Jag älskade min lilla lägenhet med mitt eget privatliv där jag kunde göra precis vad jag ville utan någon som la sig i.

Det jag inte visste var att det KOSTAR enormt mycket att bo själv, vilket jag kommer tillbaka till senare. 

Jag studerade och fick csn med studielån, så jag hade ca 8000:- ut varje månad vilket var helt fantastiskt mycket pengar för mig, som jag inte direkt sparade in på. Det är så lätt för en tonårng med så mycket pengar att bara sprätta iväg på massa skit vilket jag gjorde men inte insåg just då. Jag köpte en ny dator på OnOff för 1:- i affären vilket varbilligt enligt mig och sen tänkte jag inte mer på det. Jag fick en ny mobil genom att några från Telenor stod på ett köpcentrum och iprincip delade ut mobiler till folk...trodde jag, jag viste inte att jag var tvungen att betala en jäkla massa pengar varje månad för mobilen och ett abonomang. Jag viste inte ens vad ett abonomang var på den tiden, jag såg bara en helt ny mobil att få med mig hem direkt och börja använda utan att lämna pengar eller dra mitt kort.

Helt plötsligt så betalade jag inte bara Hyran för att bo själv. Jag betalade hyran, elen, datorn, mobilen och även mat som är en enorm kostnad i månaden. Det som även var kostnader för mig varje månad som jag inte räknat med var hushållsartiklar, så som toapapper, diskmedel, shampoo, dammsugare, golvrent, svampar, diskborstar, lampor, duschgel, etc. Alltså saker som är nödvändiga att ha om man bor själv som man tarför givet alltid finns när man bor hemma hos föräldrarna. Sen så ska vi ju inte ens prata om Tvlicensen! Tvlicens hade jag ingen aning om vad det ens var och det var jag tvungen att betala eftersom jag hade en liten ful tjock tv.

Jag trodde att jag hade 8000:- minus hyran på 2666:- att leva för och ha roligt för varje månad, men så var inte verkligheten.

FORTSÄTTNING FÖLJER...

Jag var 17 och hade hoppat av två gymnasieskolor. Min sista utväg var att gå Allmän Linje på Folkhögskola i 3år. Jag började på Glimåkra Folkhögskola och fick bo på internatet. Allting flöt på, skolan, vännerna jag fick och gemenskapen på hela skolan.
När jag började mitt sista år på Folkhögskolan så var jag så trött på internatet, att bo och dela med andra. Varför skulle jag göra det? Jag var ju arton och myndig nu och kan ju skaffa mig egen lägenhet och leva livet.
Jag berättade för mina föräldrar att jag ville flytta till egen lägenhet och fick inte dom reaktionerna jag ville ha.
Mina föräldrar avrådde mig från min önskan och jag kräkte av mig att "jag är arton och jag gör vad jag vill"!
Jag skaffade min lilla etta på 38,8kvm med kokvrå och sovalkov. Jag levde livet! Jag hade gångavstånd till skolan! Jag hade vänner över! Jag hade massa fester!

FORTSÄTTNING FÖLJER...

Jag skulle vilja starta denna blogg med att berätta varför jag väljer att öppet berätta min historia om mina skulder.

Jag tycker att ekonomi är minst lika viktigt att prata om i skolorna som sex, droger, tobak och alkohol. Men det var inget jag fick lära mig i skolan.

Vad är ekonomi? Värdet i sedlarna man hämtar ut från sitt bankkort? Vad är ränta? Betalningsanmärkning? Inkasso? Kronofogden?
Jag hade ingen aning när jag blev arton och myndig!

Förhoppningsvis kommer denna blogg att hjälpa några individer att förstå ekonomin för hur det är i verkligheten och inte bara ett ord man så fint väljer att använda.

Jag kommer att berätta min historia i olika steg och hoppas att ni följer med i hela min berättelse och kanske får en tankeställare om hur viktigt detta är att nå ut till dagens ungdomar!