Idag så föreläser/berättar jag min skuldhistoria ute på gymnasieskolor för det är viktigt att nå ut till ungdomarna och förebygga att dom inte hamnar i skulder och hos Kronofogden.

Idag är jag på Bergagymnasiet i Eslöv och föreläser för ekonomiprogrammet :)

...

Sedan jag gjorde upp alla avbetalningsplaner jag kunde så viste jag att pengar var tvunget att komma in för att jag skulle kunna betala av till allt och alla. Jag tog små jobb som tex telefonförsäljare för att få in lite pengar.

Jag hade turen att få ett jobb som "mattant" och servitris och hade en bra lön på 135:- i timmen. Jag jobbade dagar som mattant och servitris vissa helger.

Mina avbetalningar till bolagen rullade på men Kronofogden var jag osäker på hur jag skulle kunna betala tillbaka.

Kronofogden hade gjort en utmätning på mig, men kunde inte ta något då jag inte hade några tillgångar av värde. De tog ett beslut att det jag får tillbaka på skatten varje år tar Kronofogden av mig direkt.

Så när skatteåterbäringen kom så såg jag inte ens de pengarna, kändes jobbigt på något konstigt sätt, men framförallt en väldigt stor lättnad på samma sätt att skulden minskas.

Jag fortsatte jobba och slet på som bara den, när skatteåterbäringen sen skulle komma år 2010 så viste jag sedan tidigare att jag aldrig skulle få se dom pengarna. Men det blev klydd och lite försening, varför vet jag inte. Men sedan i december fick jag ut en typ check på ca 5000:- och jag förstod inte varför och blev rädd att något blivit fel någonstans och att allt skulle skita sig igen.
Jag ringde till Kronofogden och frågade vad problemet var så jag inte skulle få mer skuld där, då berättade den trevliga kvinnan i telefonen att min skuld var helt betald och det återblev 5000:- från mina skattepengar.

Jag studsade och tjöt av GLÄDJE  och hade ett leende lika stort som solen. Jag önskade den trevliga kvinnan en underbar helg då det var fredag och sa att hon precis gjort min helg till den bästa någonsin!

Den lyckan går inte att beskriva i ord, och nu viste jag att det är 3 år kvar tills jag blir "prickfri" eller anmärkningsfri som det heter. Det var en stor den av den stora stenen i mitt hjärta som trillade av och det kändes för en gångs skull som att jag faktiskt kan klara mig ur denna ekonomiska skiten jag satt mig själv i.

Jag har sedan den dagen kämpat på som en durasselkanin som bara går och går och går. Betalat av på mina inkasso och räknat dagarna tills jag blir anmärkningsfri, vilket jag trodde skulle vara i december 2013. Men det registrerades tydligen inte i Kronofogdens register föräns den 16februari 2011. Men det gör ingenting, lika lycklig kämpade jag vidare för att ta mig fram till den dagen och jag längtar enormt fortfarande.

Jag har nu suttit och räknat på hur mycket jag har kvar i skuld på inkasso, och jag kommer fram till att jag har 20 000:- kvar sammanlagt till 2 inkassobolag, vilket är en skitsumma om man jämnför med vad jag började på. Jag kunde inte ens hålla reda på hur många inkassobolag  jag var hos, för det var många.

Mitt mål nu är att bli anmärkningsfri den 16februari 2014 och sedan vara helt skuldfri innan året 2014 är slut :)

Om man bara kämpar så går allt! :)

...Med vräkningsbrevet i min hand förstod jag att nu fanns det inget annat alternativ än att ringa till min pappa och berätta SANNINGEN för honom om hur min verklighet såg ut just nu. Det är ett av dom jobbigaste samtalen jag har behövt göra någonsin. Att ringa till sin förälder och berätta vilken skit jag satt mig i och även erkänna att jag gjort fel och att mina föräldrar hade rätt från början. Det tog emot enormt mycket, men jag hade inga andra alternativ.

Min pappa trots sin besvikelse och förtvivlan över mig lät mig flytta hem till honom. Jag fick dela rum med min yngsta syster vilket inte direkt var roligt, men jag hade inget val om jag nu ville ha tak över huvudet.

Jag fick reda på att en Delgivningsman hade varit och sökt mig hos min pappa och fick genast en KLUMP i halsen..jag ville inte hamna i Kronofogdens register. Delgivningsmannen letade efter mig eftersom att jag inte skrivit på deras papper (delgivningskvitto) dom skickat till mig om att mitt ärende (skuld) har hamnat hos Kronofogden. Till slut fick Delgivningsmannen tag på mig och jag skrev på pappret. Då blev det sant. Jag var officielt nu hos Kronofogden.

Deprimerad, ledsen, besviken och arg på mig själv var det NU eller ALDRIG det skulle ske en förändring hos mig.

Jag fick åka och träffa en kvinna i Hässleholm som hjälpte mig att börja öppna alla mina oöppnade räkningar och brev. Jag brast ut i tårar och sorg då jag insåg hur djupt jag satt mig själv i skiten!

Brev på brev öppnades och jag började ringa runt till bolagen för att lägga upp avbetalningsplaner för att kunna bli skuldfri.

Mitt hjärta hade lättat lite, men jag viste samtidigt att detta var bara början på blod svett och tårar i några år framöver.

FORTSÄTTNING FÖLJER...

...Studenten kom och jag hade fortfarande inte fått något jobb eller en lösning på hur jag skulle göra för att klara mig med alla mina räkningar arbetslös!

Jag grävde ner mig själv i en depression och räkningarna strömmade in i all hastighet. Högen med räkningar växte och jag kunde inte betala. Påminnelser på påminnelser. Nu började jag strunta i att ens öppna min post för jag viste inerst inne att jag ändå inte skulle kunna betala. Högen med oöppnade brev blev större och större. Nu strömmde det även in brev från olika Inkassobolag och från Kronofogden. Jag öppnade INGA brev!

En ond cirkel hade sats i rullning och jag viste varken ut eller in vad jag skulle ta mig till.

Dagen jag hade fruktat kom med ett brev på posten: VRÄKNING! (jag hade inte betalat min hyra på 3månaderoch fick nu ett brev om att jag blev vräkt...

FORTSÄTTNING FÖLJER...

Skolan började gå mot sitt slut och jag hade precis gått runt ekonomiskt varje månad och klarat mig med nöd och näppe. Jag sökte massvis med jobb men fick inte ens ett NEJ från flertalet, det fick mig att må dåligt över mig själv..ville ingen anställa mig för den jag var?

När studenten närma sig så förstod jag att jag måste få hjälp från något annat håll om jag inte får ett jobb inom det snaraste. Jag tog därför kontakt med socialen och bad och hjälp. Jag ringde dit och fick prata med en vid namn Vivecka som nekade mig direkt över via telefon till hjälp utan att ens höra min historia. Vivecka sa: - Dina föräldrar är betalningsskyldiga för dig tills du fyller 21!!!

Jag blev jätte ledsen och kände mig sjukt nertryckt på något sätt som jag aldrig känt förr. Jag tog kontakt med min kurator på skolan för rådgivning. Hon erbjöd sig att boka ett möte på socialen och följa med mig dit och prata med dom. Några dagar senare åkte vi dit och fick så klart sitta och prata med Vivecka som surt sa samma sak hon sagt över telefonen. - "Du får flytta hem för dina föräldrar får betala för dig, du får ingen hjälp här"!

Ledsen, besviken och arg snurrade mitt huvud i 200km/h på vad jag skulle ta mig till...

Att ringa till mina föräldrar och säga - "Ni hade rätt, jag hade fel!". Nej det tänkte jag absolut inte göra, jag var inte den tjejen som tänkte ge upp och stå för att jag tagit fel beslut om att skaffa lägenhet fast mina föräldrar var emot det!

Studenten kom och.....

FORTSÄTTNING FÖLJER...

Jag älskade min lilla lägenhet med mitt eget privatliv där jag kunde göra precis vad jag ville utan någon som la sig i.

Det jag inte visste var att det KOSTAR enormt mycket att bo själv, vilket jag kommer tillbaka till senare. 

Jag studerade och fick csn med studielån, så jag hade ca 8000:- ut varje månad vilket var helt fantastiskt mycket pengar för mig, som jag inte direkt sparade in på. Det är så lätt för en tonårng med så mycket pengar att bara sprätta iväg på massa skit vilket jag gjorde men inte insåg just då. Jag köpte en ny dator på OnOff för 1:- i affären vilket varbilligt enligt mig och sen tänkte jag inte mer på det. Jag fick en ny mobil genom att några från Telenor stod på ett köpcentrum och iprincip delade ut mobiler till folk...trodde jag, jag viste inte att jag var tvungen att betala en jäkla massa pengar varje månad för mobilen och ett abonomang. Jag viste inte ens vad ett abonomang var på den tiden, jag såg bara en helt ny mobil att få med mig hem direkt och börja använda utan att lämna pengar eller dra mitt kort.

Helt plötsligt så betalade jag inte bara Hyran för att bo själv. Jag betalade hyran, elen, datorn, mobilen och även mat som är en enorm kostnad i månaden. Det som även var kostnader för mig varje månad som jag inte räknat med var hushållsartiklar, så som toapapper, diskmedel, shampoo, dammsugare, golvrent, svampar, diskborstar, lampor, duschgel, etc. Alltså saker som är nödvändiga att ha om man bor själv som man tarför givet alltid finns när man bor hemma hos föräldrarna. Sen så ska vi ju inte ens prata om Tvlicensen! Tvlicens hade jag ingen aning om vad det ens var och det var jag tvungen att betala eftersom jag hade en liten ful tjock tv.

Jag trodde att jag hade 8000:- minus hyran på 2666:- att leva för och ha roligt för varje månad, men så var inte verkligheten.

FORTSÄTTNING FÖLJER...

Jag var 17 och hade hoppat av två gymnasieskolor. Min sista utväg var att gå Allmän Linje på Folkhögskola i 3år. Jag började på Glimåkra Folkhögskola och fick bo på internatet. Allting flöt på, skolan, vännerna jag fick och gemenskapen på hela skolan.
När jag började mitt sista år på Folkhögskolan så var jag så trött på internatet, att bo och dela med andra. Varför skulle jag göra det? Jag var ju arton och myndig nu och kan ju skaffa mig egen lägenhet och leva livet.
Jag berättade för mina föräldrar att jag ville flytta till egen lägenhet och fick inte dom reaktionerna jag ville ha.
Mina föräldrar avrådde mig från min önskan och jag kräkte av mig att "jag är arton och jag gör vad jag vill"!
Jag skaffade min lilla etta på 38,8kvm med kokvrå och sovalkov. Jag levde livet! Jag hade gångavstånd till skolan! Jag hade vänner över! Jag hade massa fester!

FORTSÄTTNING FÖLJER...

Jag skulle vilja starta denna blogg med att berätta varför jag väljer att öppet berätta min historia om mina skulder.

Jag tycker att ekonomi är minst lika viktigt att prata om i skolorna som sex, droger, tobak och alkohol. Men det var inget jag fick lära mig i skolan.

Vad är ekonomi? Värdet i sedlarna man hämtar ut från sitt bankkort? Vad är ränta? Betalningsanmärkning? Inkasso? Kronofogden?
Jag hade ingen aning när jag blev arton och myndig!

Förhoppningsvis kommer denna blogg att hjälpa några individer att förstå ekonomin för hur det är i verkligheten och inte bara ett ord man så fint väljer att använda.

Jag kommer att berätta min historia i olika steg och hoppas att ni följer med i hela min berättelse och kanske får en tankeställare om hur viktigt detta är att nå ut till dagens ungdomar!